I dag har varit en härlig dag. Har varit och besökt familj och vänner, pratat mycket och druckit ännu mer kaffe. Cigaretterna och tiden flög iväg, men det var härligt. Nu ska jag sova. Imorgon ska jag försöka hinna med lite praktiska saker för sen att ringa mina bästisar och säga att jag är hemma. Sov gött!

My house!

Det man inte vågar göra och säga hemma ska man hellre inte göra borta.

Erik Johan Mats Sandra Maja Ulf Solveig Klara Sara Sarah Isak Adam Rebecca Rebecka Josefine Michaela Kristoffer Tobias Pontus Simon Simon Mats Christian Ronnie Lina Sofia Tim Sophia Oscar Petter Anna Cecilia Jonathan Nadja Emelie Jessica Julia Ludwig Beate Filip Mathilda Hanna Albin Fanny Elin Alexander Karin Wietse Ewy Maja Lovisa Oscar Lina Juan Johan Petter Miranda Julia Per Richard Malin Rukaya Runa Joel Andreas Patrick Maja Villiam Andreas Christer Jesper Ida Jack Christoffer Petra Niklas Eric Lovisa Jakob Mimmi Hanna Tilda Jenny Mario

Tack så mycket för att ni, plus hur många som helst fler(!), har bidragit till att jag haft ett roligt och lärorikt skolår i Skellefteå. Nu är jag hemma i Norge och putsar dom värdefulla minnen.

(här kommer några snabba randombilder, valt ut slumpmässigt:P)

Vänskap är som en kopp varm choklad, den värmer rakt genom.

Så jävligt kul att vara med schyssta kompisar och bara leva livet. Gårdagen spenderades för det mesta i Sandras stuga med Rukki, Runa, Wietse, Sandra, Maja och Malin. Utöver kvällen kom även fler dit och mitt idol Anna var där, hahah:D. Jag fick låna Runas moped lite tidigare på kvällen och körde då till andra sidan Falkträsket till "våran" stuga, och där mötte jag Agnes, Johan och Solveig. Alla lika glada och sprudlande! Skrattade som tusan igår och med det känner jag att onepacken börjar utvecklas till något mer.

Konsten att leva liknar mer som en brottningsmatch än en dans. Man måste vara redo och stadig på fötterna mot alla angrepp, även om de kommer oväntat.

I går vaknade jag med världens bästa bredvid och då är det endaste man kan göra att njuta livet. I dag vaknade jag ensam och inte alls på rätt tid av dygnet. Kvällen igår spenderades med härligt folk och en oväntad jordbävning, kanske jag ska utbilda mig som seismolog?

Ordet omöjligt existerar inte i min ordbok.

(random google bild)

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor..

Nu sitter jag här och kollar ut ur fönstret och funderar vars det fina vädret tog vägen. Kollade nyss på yr.no och finvädret kommer, sakta men säkert. TAGGAAAAA livet!

Keep rollin' rollin' rollin'!

Här sitter jag. På en udda plats i skogen. En plats där kor går fritt, katterna kurrar i gräset och allt är fridfullt. Där vinden pussar min kind. Jag känner mig hemma. I skogen kan man göra vad man vill utan att de hundratals grannarna man har i stan kollar på.

En människa är som växter, man behöver den för att andas.

Jag sitter här och tänker tillbaka på allt bra som hänt det här skolåret. Det blir lite för mycket att tänka på, tänka på alla man mött och allt man gjort, det är så mycket att det går inte komma ihåg allt. Tack, tack och tack igen för att ni er som ni er. Grattis allihopa som tog studenten igår, jag är så fruktansvärt stolta over er alla, om jag känn er eller inte. Men nu ska laga mat sen fara bort för äventyret har nyss börjat.

Man ska värdsetta det man har och pantsetta det man inte vill ha.

Uppdaterat version av min berättelse "Unionen"

Två månader har gått och det känns som jag är i paradiset. Ett paradis fyllt med de mest underbara chokladerna och en minibar där jag kan välja vad jag vill utan att det kostar ett öre. Jag känner mig så tom, men ändå så full på samma gång. Fylld med det bästa godiset och tom för något annat. Jag fick börja med blanka blad igen, och till dessa porslinsliknande arken fick jag helt nya kritor. Kritor som jag kan använda för att teckna orsaken till mitt nya liv. Mitt liv som norsk i Sverige.

Det finns inget som kan beskriva mina nuvarande känslor, men jag ska göra ett försök. En gång kändes det som om vinden endast blåste mot mig under vägen jag vandrade. Det var en enkelriktad väg med många hål och en högsta lagliga hastigheten på 25km i timmen. Utmaningarna var stora, men nu är allt klart. Vägen är nyasfalterad och fri från motvind. Jag kan blicka bakåt samtidigt som jag ser framtidens horisont.

Det var första skoldagen och jag vaknade plötsligt av den fruktansvärda ringsignalen från mobilen. Det var mamma som ringde för att önska mig lycka till på första skoldagen. Jag tackade försiktigt med min nyuppvaknade röst och gick nästan i sömnen till badrummet för att fräscha upp mig då jag helt plötsligt fick syn på klockan. ”DEN ÄR JU FEM MINUTER ÖVER ÅTTA!” ropade jag högt medan jag löpte genom den mörka hallen och in i köket. Utan mättande effekt hade jag snabbt brett och slängt i mig två smuliga hårdbrödsmackor. Jag snörde på mig ytterjackan och lika hastigt tog jag på mig mina finaste skor. I stundens hetta, i stressen och tanken att skynda sig till skolan, låste jag mig själv ute från min nyligt köpta lägenhet. Förbaskat!

Jag sprang som en parningsredo däggdjurshane efter Norrbölegatan och när jag väl kom till lasarettet orkade mina ben inte längre. Med sjuhundra kraftiga hjärtslag i minuten parkerade jag hastigt med ett sista löpsteg. ”Jag måste sluta röka” tänkte jag uppgivet. Kroppen lydde inte längre och den egentliga korta biten till den nya skolan såg ut att vara milslång.

Utmattad och stolt anlände jag så småningom till Kaplanskolans ”centrum” och hjärtat Kakplan. Det var just då fullt trafikerat av jämngamla och nyblivna gymnasieelever, vilka jag åskådade med nyfikenhet och förtjusning. Alla kände förmodligen precis som jag. Denna flock av människor drog sig sakta och säkert mot aulan för gruppering och upprop. Jag hade under föregående natt inte sovit en blund, men trots det gick hjärnan på högvarv. Min rubbade skönhetssömn kändes helt enkelt inte av längre. Tanken av att stå som invandrare och ensam i ett helt nytt land med ett språk, som inte ens min lärare ibland skulle förstå, hade upptagit all min uppmärksamhet. Detta var allt jag drömt om det senaste året. Allt som för ett tag sedan låg så långt borta kysste äntligen mina fötter. Jag var här!

Förr kunde jag aldrig ha skrivit det du nu är på väg att läsa. Mitt hittills livs största äventyr är att gå skola!

Det är nu 5 månader och 14 dagar sedan jag tog mitt första andetag på Kaplanskolan. Jag har just fylld 17 år, har schyssta grannar och härliga kompisar.  Min tillvaro kunde inte blivit bättre. Under tiden som har gått har jag hunnit bygga ett stort nätverk med alla sorters kontakter. Trots allt är livet här, likt varthän jag reser, inte bara sol och gott väder hela året. Läxorna känns 100 gånger svårare på grund av det nya språket. Tio meningar på svenska är som att skriva en hel berättelse på norska, men jag överlever. Eller hur? Mitt val av att ta just detta steg i livet har varit det största och bästa jag gjort. Jag flyttade till ett annat land. Ett land där man enligt Norges invånare inte förstår något, där alla är snygga och fräscha, där varenda kyrkogård och gata är nyputsad varje dag och där cigaretterna och alkoholen ha rea hela året. För mig är Skellefteå den perfekta platsen.

Om jag bläddrar tillbaka några kapitel i denna fantastiska berättelse. Tillbaka till kapitel A. Till starten. En början på ett liv som jag trodde jag aldrig skulle få.

Man får inte fråga vad meningen med livet är utan du måste ge livet en mening.

Idag har jag sovit hur länge som helst. Blev sent igår, men vad annat kan man förvänta sig när man firar att man gått klart 1:an? Tackar till alla som har gjort det här skolåret till ett äventyr.

Vi lever alla under samma himmel, men inte alla har samma horisonten.

Dagen idag har varit helt underbar. Hela klassen möttes i klassrummet där vi spelade Jeopardy, hörde på pinsamma historier, åt glass och bara va sociala i allmänhet. Vi ordnade en stor kramring utanför klassrummet där vi alla stod och kramade varandra. Mysigt! Sen var det formell avslutning i kyrkan med tal, sang och orkesterspel. Nu sitter jag och fikar hemma hos Rebecka, och vi taggar pizza hemma hos mig ikväll med hyfsat bra folk! Nu ska vi dricka kaffet och springa till bussen! 

 
Ju fler som städar desto snabbare går det.

I dag har vi haft avslutning med klassen. Vi spelade spel och grillade och bare umgicks. Härligt. Nu ska jag fara och se på balen och imorgon är det avslutning! Underbart ffs!

HORAKUKJÄVLABLOGGFAN! OPERANÄTLÄSARESUGER! allt jag skrev blev borta ffs.....

En liten jävla fel kan i slutändan förstöra allt!

Gratulere med dagen Maja, idag e du 19 år og enda ett år klokare! Ha det best idag, læn dæ tebake å bare nyt!

Venskab forynges, når den ældes.

Känns som jag har fått stryk, blivit körd över och slängt ner i diket igen och igen och igen. Men jag hade jättekul igår så det väger upp smärtan. I går blev det middag hos Cissi med Tusse, Lina, Hanna, Lovisa och Ludde. Tacos stod på menyn! Efter en god middag och några regndroppar drog vi till fotbollsplanen och där spenderade vi så att säga hela kvällen med mycket bra folk. As kul!

Sov länge efter nattens äventyr så hinner du inte ha ångest!

JAG ÄR KLAR MED 1:AN SAMHÄLLS! Nu är alla proven och redovisningen gjord och det fattas en uppgift i historia, känns king ! Tog en powernap efter att Rebecka hade farit och innan jag skulle festa men nu känner jag mig otaggad och mer trött. Glömde även att jag skulle äta middag på Olearys för att fira Johan. Shit! Men men, man kan inte vara på tio platser samtidigt. Ha det bäst ikväll!

Livet ger oss tillbaka det vi ger andra.