Skakar jag på drömmen.
Naturkunskaps redovisning imorgon
En åsikt x4
Det är otroligt att känna hur vissa personer får en att må. Tänk vad du betyder för vissa personer, alla människor betyr något för någon - någon mer än andra.
If I only just begin. And long as I'm allowed I'll change my mind, that's what it's for. I'm getting older, but I'm still the same - I'm just not thinking anymore.
Fritid är den mest utmanande ansvar en människa erbjudas.
En tanke formerar sig som kaniner.
Think about the stories we've been told.
The family is the shit.
Being as we were.
LEV SOM OM DETTA ÄR DIN SISTA TIME! @@@@@
Kör hårt, kör stil, kör rosa teddybil!
go. on. and. on. and. on.
Den overkliga är starkare än den verkliga, eftersom ingenting är så perfekt som ni kan föreställa er det. Eftersom det bara är abstrakta idéer, koncepter, föreställningar, fantasier som varar en livstid. Stenar förfaller. Trä ruttnar. Människor, väl de dör. Men saker lika ömtålig som en tanke, en dröm och en legend, de kan gå vidare och vidare.
Always look on the bright side of life.
CHALLENGE. YOURSELF.
Nu är det inte länge kvar. Snart ska vi skiljas och ingen vet exakt vars man är i början av nästa termin. Man kan vara deppig, pigg, borta, hemma, topofthelife. Är det inte en härlig känsla? Den känslan gör mig nyfiken. Nyfiken på livet och dess utmaningar! En lyx vi har i dag och ett sätt att utmana en själv är att resa och explora världen. Shit nu blev jag taggad på att resa, sitter här och peppar mig själv. :D
Att våga utmana sig själv är själva utmaningen.
Having the friends of you life makes the day worth the effort.
Det att ha schyssta klasskompisar är något av det som gör skoldagen värd. Vad ska man göra i skolan om man inte har schyssta klasskompisar? Sitta på lektionen och längta efter hålen och lunchen varje skoldag? Längta efter att äntligen komma sig ut ur klassrummet och socialisera sig? För många är detta en realitet varje dag. Jag har schyssta klasskompisar men jag har också en hel del som är tysta, som inte säger hej, och några som bara längtar hem för att koppla av med en intressant bok.
Jag längtar så vansinnigt till Valborgs imorgon. Min första Valborgs! Grilla och njuta några glas med alkoholhaltig läsk med schyssta kompisar. ;-)
We get everything served, what about those people in the far south?
I dag tar man allt förgivet. Pengarna är något som kommer flygande från ovan, kompisarna hämtar man på posten och maten bara är där. Så himla bra vi har det men fortfarande så söker vi efter mer och mer. I går hade vi föreläsning om Latinamerika och det fick mig att tänka på så sjukt mycket. T ex Bolivia, de är rika på mineraler såsom guld, men så litet som 2% av vinsten stannar kvar i landet. Kaffe är också något de flesta av oss njuter varje dag, och naturligt är det ju så att de länder som t ex odlar kaffet också borde vara de länderna som står igen med merparten av vinsten, men så är det inte.
"En kopp kaffe på ett kafé i Europa är jättedyr! Men de som dricker vårt kaffe har nog igen aning om allt arbete som ligger bakom. Från den lilla plantan som bonden sätter och måste ta hand om varje dag i tre år innan den ger frukt, till kaffebären som ska plockas, rensas, torkas, skalas, fraktas, förädlas och rostas... Fatta hur mycket jobb det innebär för en familj! Tänk dig en kvinna med ett barn i magen, ett på ryggen och ett vid handen, hon måste ändå ut i den stekande solen på fälten. Nej, jag tror inte att de som dricker kaffet vet hur många arbetstimmar som ligger bakom den där koppen. Om de visste det så skulle de väl vara beredda att betala lite mer, så att fler människor kunde få schysst betalt för sitt kaffe.”
Samtidigt som kaffeodlarna förlorade upp till 70 procent av sina inkomster på fem år så ökade Nestlé, Kraft och Sarah Lee tillsammans sin vinst på kaffet med minst 190 miljarder kronor mellan 2000 och 2001.
Varför dissar man de som bryr sig, och är med de som inte bryr sig?
People come and leave. Who stays?
Folk kommer och folk går. Det är ett fåtal personer som man hänger med livet ut. Man förändras helt enkelt.
Det att läsa en människa är en konst.
randomize. calculate. X=2^a. help?
"Randomizemetoden" er något jag vill lära mig. Låt oss säga att vi är en gäng på 4 pers, en dag i veckan drar vi ut och fikar och då när en månad är gått så har alla betalat fiket 1 gång(eller någon har betalat 2 gånger). Det som er det kluriga med detta är; Hur gör man så att till slut så har alla betalat lika mycket? Det måste gå ett x antal år och många kluriga räkneformler för att hitta detta svar. Jag har kollat upp ett exempel och där gick det 50 år före alla hade betalat ungefär lika mycket om man räknar ihop allt.
Meningen med allt detta är; Hur ska jag räkna ut att jag är lika mycket med alla mina kompisar? Hur ska jag ha tid att vara med ett x antal människor på 1 vecka eller 1 månad, om inte 50 år? Enligt en forskargrupp som jag inte kommer ihåg namnet på, så är det så att om du har 500 kompisar på Facebook så är det bara ett par %:er av dessa du kontaktar regelbundet och hänger med.
Jag har länge och vidsträckt irrat. Jag har klappat på många dörrar.
Thinking about the ol' times. An almost forgotten time.
Jag sitter nu hemma och läser vad folk har skrivit om vad de minns bäst om mig. Här kommer en kort sammanfattning!
"Vi var hemma hos dig och hörde på skitmusik en hel dag!"
"När du var liten och körde runt i den 3hjulcykel, när vi åkte skidor i Hölen, QB lysan"
"När vi var på fest och båda körde runt i en rullstol och båda två spydde efteråt"
"Då jag sov hos din syrra och du och en kompis kom och drog av täcket"
"Det jag minns bäst var när du var liten och kom ut i vardagsrummet med täcket över dig och kraschade i väggen gång efter gång efter gång. Du gick i sömnen"
"Våran fight!"
"Hahahh, när vi körde ambulans i somras"
Cigarretts are the devils business. Why do we smoke?
Jag sitter här vaken. Mitt i natten. Jag filosoferar över mitt cigarettberoende, hur ska det här sluta? Alla vet att rökning är skadligt, cigaretten är en unik liten cancerstick som med gaser och ånga innehåller drygt 4000 olika ämnen. Hur ska jag lyckas sluta?
FILOSOFISK. "POFF". tänkandet.
Tar en kopp kaffe at this very moment, nyser och är snorig. Kul vah? Inte det bästa sättet att börja dagen på men ibland är det så och man måste bara leva med det. I goda och onda dagar.
UNIONEN.
En sann historia baserad på Per Arne Nilsens färd till grannlandet
Två månader har gått och det känns som jag är i paradiset, ett paradis fyllt med de mest underbara choklader och en minibar där jag kan ta vad jag vill utan att det kostar ett öre. Jag känner mig så tom, men ändå så full på samma gång. Fylld med bästa godiset och tom för något annat. Jag fick börja med blanka blad igen, och till dem blanka bladen som liknar porslin fick jag helt nya kritor. Kritor som jag kan använda för att teckna orsaken till mitt nya liv. Mitt liv som norsk i Sverige.
Det går inte att beskriva min känsla just nu, men jag ska försöka ge det ett försök. Det kändes som om allt gick mot min väg. En väg som var enkelriktad med hur många hål som helst och där högsta lagliga hastigheten var 25km/t. Utmaningarna var stora men nu är allt klart, vägen är nyasfalterad och går båda framåt och tillbaka. Jag kan se hur jag hade det förut samtidigt som jag ser framåt.
Det var första skoldagen och jag vaknade plötsligt av den fruktansvärde ringljuden från mobilen. Det var mamma som ringde för att önska mig lycka till på första skoldagen och jag tackade försiktigt med min nyuppvaknade röst. Jag gick nästan i sömnen till badrummet för att fräscha upp mig när jag såg på klockan, ”DEN ÄR JU FEM MINUTER ÖVER ÅTTA!” ropade jag högt medan jag löpte genom den mörka hallen och in i köket. Jag smörade två smuliga hårdbrödsmackor som inte alls gav en mättande effekt. Jag slängde på mig ytterjackan och hastigt tog jag på mig mina finaste skor, men i stundens hetta, i stressen och tanken att skynda sig till skolan låste jag mig själv ute från min nyligt köpta lägenhet, förbaskat. Jag sprang som en parningsredo däggdjurshane efter norrbölegatan och när jag väl kom till lasarettet klarade jag inte av mer. Sjuhundra kraftiga hjärtslag i minuten parkerade mina ben på samma sekund som jag tog mitt sista löpsteg, ”jag måste sluta röka”. Kroppen lydde inte längre och den egentligt korta biten till den nya skolan, såg ut att vara milslång. Utmattad och stolt anlände jag till Kaplanskolans ”centrum” och hjärta Kakplan, som just då var trafikerat av jämngamla och nyblivna gymnasieelever. Alla lika nyfikna och spända som jag. Denna flock av människor drog sig sakta och säkert mot aulan för gruppering och upprop. Det var hela nattens största hinder för att få den fullständiga skönhetssömn jag faktiskt behövde, jag sov inte en blund. Tanken att stå som invandrare och ensam i ett helt nytt land med ett språk som inte ens min lärare ibland skulle förstå, var allt jag drömt om senaste året! Allt det där som för ett år sedan låg så långt borta kysste äntligen mina fötter. Jag var här!
För ett år sen kunde jag aldrig ha skrivit det du är på väg att läsa nu, mitt hittills livs största äventyr är att gå skola. Det är nu 5 månader och 14 dagar sedan jag tog mitt första andetag på Kaplanskolan. Jag har just fylld 17 år, har schyssta grannar och härliga kompisar. Min tillvaro kunde inte blivit bättre. På den tiden som har gått har jag byggd en jättestor nätvärk med alla sorters kontakter. Men det är ju som allt annat inte bara sol och gott väder hela året oavsett hur mycket man skulle ha velat det. Läxorna känns 100 gånger svårare för att det är på ett annat språk och tio meningar på svenska är som att skriva en hel berättelse på norska. Men jag överlever eller hur? Jag valde ju att ta detta steg i livet där jag faktiskt flyttade till ett annat land. Ett land där man enligt Norges invånare inte förstår något, där alla är snygga och fräscha, där varenda kyrkogård och gata är nyputsad varje dag, där cigaretterna och alkoholen är på rea hela året. Jag tycker att jag har kommit till den perfekta platsen.
Nu ska vi bläddra tillbaka några kapitel i denna fantastiska historia. Tillbaka till kapitel A. Vi kan säga kapitel A är starten. En början på ett liv som jag trodde jag aldrig skulle få.
