En ny epok
Tankarna flyger omkring som små fjärilar en fin sommardag, ångesten ger mig nästan stroke, men samtidigt känner jag en känsla av närvaro. Snart är en epok i mitt liv över, och jag måste så snabbt som möjligt börja tänka på vad nästa kapitel ska ha för innehåll. Det är svårt att skriva en bok och säga att man vet exakt vad man ska skriva om – några gånger suddar man bort något man inte tycker passar in, man lägger till beskrivningar och andra gånger måste man börja om igen. I mitt förra kapitel skrev jag en del om att flytta utomlands, erfarenheter på gott och ont, om mina vänner och hur skönt det var att börja ett nytt liv. Kanske inte ett nytt liv, men något liknande. Om magi och kärlek, om sorg och förtvivlan. Strävan efter att hitta sig själv, att våga ta beslut och att våga ta fel, att göra det säkra eller göra något på sitt eget sätt. ”Hur ska jag leva? Vem ska jag leva för? Vill jag egentligen det här?” Om det är något jag har lärt av mig själv, så är det att jag är världens sämsta på att fatta beslut. Jag vill leva på molnen, men samtidigt ha ett fäste här på jorden. Att våga drömma samtidigt som jag klarar av att tänka realistisk. ”Följa min dröm? Följa min kärlek? Följa vinden?”
Never shout never.
