I går morse vaknade jag och mådde lika illa som svenskakungen måste må nu. Åt mat sen cyklade jag en sväng förbi affärerna för att göra ärenden, men blev hellre stående och att prata med folk. Roligt att höra vad som hänt i deras liv och själv berätta vad jag upplevt den senaste tiden. På kvällen blev det en hel del övningskörning, både med mamma och sen med pappa.

Idag. Jag vaknade av ett ljud. Ett ljud gjort av många personer. Ett gemensamt skratt. Mamma, pappa och mina syrror satt och skrattade och drack kaffe. Kändes som om det var en morgon för längesen när vi bodde hemma allihop. Senare idag ska jag på affären, och efter det kanske hjälpa Lasse och Madelen skura sportaffären de öppnar imorgon.

En prinsessa som kom på besök strax före jul.

Det kan bli fred utan glädje, och glädje utan fred, men de två tillsammans skapar lycka.

Inom de senaste 24 timmarna har jag haft hur kul som helst. Gårdagen spenderades med Lasse och Madelen. Jag hjälpte dem med renoveringen och efteråt drack vi några bärs och pratade om de sista månaderna. Idag har jag varit och ätit pizza med ett par kompisar, spenderat tid med familjen och besökt ännu fler kompisar. Nu avslutar jag dagen med att ta det lugnt med min äldsta syster och hennes pojkvän. Chill!

Jag och pappa gör mat i Falkträsket någon dag innan de lämnade mig i Sverige.

Ångesten äter själen.

Resan har varit lång och jävlig. Tankarna och det faktum att det kom att bli awesome när jag väl kom fram, var det som höll mig uppe. 15 timmar och typ 50 minuter var restiden från A till E. Inte lika lång restid som när vi körde bil till Oslo, men då fick jag iallefall sova skönt i baksätet på bilen. Ensam. Gårkvällen spenderades med familjen, sen chillade jag med Cato. Idag ska jag träffa några fler kompisar innan dom reser till sin studieort. Nu ska jag göra middag till familjen Nilsen. Lasagne!

Just innan jag flyttade till Sverige.


Konfirmationen, awkward blonde.

Det som ger dig ångest efter en fest, är vad andra ser på som bra minnen.

Vaknade. Stresset slog mig i bakhuvudet, det var ett faktum. Jag börjar om 30 min och jag ska hinna vakna, äta, hämta tvätten och cykla till skolan. Första lektionen för dagen var spanska, och det helt oväntade hände. Det skulle visa sig att iPhonen inte klarade av mer. Den föll, rakt i golvet. Den är död. Min kompis genom 1 år hade dött, i mina armar. När chocked hade lugnat ner sig fortsatte dagen som normalt och efter skolan väntade en god middag hos Johan och Ulf efterföljt av några timmars sömn. Ikväll har jag haft besök av Tobbar, Runa och Malin. Nu ska jag packa och diska för natten till lördag reser jag till Norge!

Tänk att läsa gud-vet-hur-många-sidor, för sen att få ett prov där hälften av frågorna är från texten och lektionerna? Var då inte fullt så många frågor som inte var från texten. Men ändå. Jag kände agget började rinna genom kroppen när det slog mig i huvudet att detta blir, trots mycket plugg, ett till prov med betyget G. Arrrghhh! Gympan idag gjorde dagen, där var det boxning som väntade.

Jag trodde ju provet var inpluggat, men jag kan konstatera att det var då ingen höjdare. Att rita fel på hur en molekylförening ser ut känns tragiskt. Ja ja! Idag var alla samhällerna på besök på Campus, och där fick vi nyttig och en hel del onyttig information om hur studentlivet och tiden på Campus är. Har även varit inom Guldstadens och köpt körkortsboken och några körlektioner, känns bra att komma igång!

30 minuter late till första lektionen. Inte första gång och förmodligen inte sista gången det händer, men jag överlever. Naturkunskapsprov imorgon och biologiprov på onsdag. Redovisningar och inlämningsuppgifter. Allt ska lämnas in och göras precis samma jävla vecka. Lätt värt, för om några dagar är jag i Norge bland familj och barndomskompisar.

Skurat, städat, diskat, ommöblerat och pluggat. Så har min söndag sett ut. Malin gjorde middag åt mig och Sandra, sen efter maten väntade mer plugg. Det har varit en härlig dag, skönt att ha energin att verkligen göra något. Känna sig duktig. Mmh! 

Om du har stökigt hemma, gör så här: 
1. Skapa en ny mapp på datorn. 
2. Ge mappen namnet "Stöket i bostaden." 
3. Högerklicka för att ta bort mappen. 
4. Datorn kommer då att fråga: "Vill du ta bort Stöket i bostaden permanent?"
5. Klicka på JA - knappen. 
6. Lägg fötterna på bordet, ta en drink och bara NJUT

Sitter hemma vid datorbordet och dricker en kopp kaffe. Plugget har börjat. Engelskaboken har öppnats och dom första sidorna är läst. "Limping now - he ran to the end, just in time to hop on to a bus that was pulling out of a stop". Spelberoende är ämnet den här gången, och sidotalet som ska skrivas är två A4 eller mer. Ambitiöst av mig.

"Mamma, är det fult att säga mus?"
"Ja, hur så?"
"Det ligger en död fitta i trappan"

I går kväll haglade det och jag tänkte att det var lite konstigt eftersom det inte var sagt att det skulle vara minusgrader. Tänkte då inte stort mer på det. Tills imorse. Jag vaknade och jag tänkte, "fan vad det regnar och blåser ute nu, det slår ju mot fönstret!", men så var det ju inte. Jag klev upp, kastade på mig kläder och när jag väl hade fått i mig en kaffekopp öppnade jag persiennerna. Chocked slog mig i ansiktet lika hårt som om jag just hade tafsat en random på rumpan. Det snöar! Jag och Malin cyklade till spanskan, och när vi väl kom in i klassrummet såg vi ut som två drunknade katter. Härligt. Ej.

Sitta på Waynes och filosofera med goda vänner. En latte här, en mocka där. Kanske en espresso hade varit pricken över i:et. Och det var det. Iallafall för mig. Dagen idag har bjudit på mycket roligheter. Dagarna framöver kommer nog bli ljusare och ljusare trots att det egentligen blir mörkare, vintern är på väg. Nu är det inte många timmar tills jag blir 18, eller jo. Egentligen är det rätt så många timmar, 5:e februari, men jag taggar ändå. Längtan efter körkortet. Frihet!

Hålla fast vid något. Inte våga släppa. Sen gör du det, du släpper allt. Låta det hända, bara luta sig bakåt. Ta det första flyget, bara resa iväg. Ha friheten. Friheten! Tänk, så underbart. Men ännu tungt. Släppa allt känt, och allt som någonsin varit. Men igen, tänk tillbaka. Ångesten av att inte ha gjort något. Att inte ha vågat. Den är värst.

Nu sitter jag i lägenheten, och som underhållning har jag Malin Holmberg här. Idag på stan såg vi ett spöke. Spöket var en kvinna. Svarta kläder, piercing, och ögonbryn så smala och påritade som om det var Nemi i egen person. Hon stod bakom kassakillen på Ica. Jag skrattade så mycket att tårarna började rinna. Hur kunde hon stå där som Jack the Ripper?

Sitter nu, sen flera timmar tillbaka, ensam i min lägenheten och försöker plugga biologi. Det är inte lätt när jag inte har den intellektuella hjärnan som behövs för att förstå det enklaste ordet i biologiens värld. En labbrapport här, och en labbrapport där. Jag tror att jag snart ska vända stolen och börja rikta mig in mot sängen. Jag är less. God natt.

Gråt inte när jag er död

Man säger för mycket och andra gånger händer motsatsen - man säger för litet. Man kan och kommer nog att bli missuppfattad många gånger, men man kan inte sitta hemma med ångest och hoppas du får veta i tid att det du sa, gjorde djupa hål. Distans, det ordet låter inte helt fel.

Solen ger som vanligt lika mycket ljus som fyra glödlampor gör en sen lördagskväll. I dag efter skolan gick jag, Johan och Degerman till centrum där jag och Johan gick och köpte oss två saftiga kebaber. Fan va gött, rekommenderas! Nu har jag och Johan städat lägenheten och jag är fri för bekymmer. Good work, mate! :D