Jag vaknade av att telefonen ringde, det första jag tänkte var, "nej, orkar inte prata..", men då jag upptäckte att det var Ulf så måtte jag svara. Han berättade att vi skulle fara på middag lite tidigare och då slog paniken mig, vi ska fara nu! Väl uppe och förberedd inser jag att han menade klockan 3, vilket var 2 timmar undan. Så nu sitter jag här i leggan och äter pepparkakor och lyssnar på awesome musik. ... och folk kallar mig tidsoptimist ;p