Varifrån kommer vi egentligen och vars hamnar vi när vi dör? Blir allt alldeles svart? Jag tror att det är viktigt att folk har något att tro på. Utan tron på något, någon eller en själva så har man inget att leva för. Eller ännu värre, man har inget att dö för. Dessa frågor är alltid svåra att sätta sig in i, och jag tycker att det kan vara ännu svårare att dra sig ur tänkandet när man väl har börjat. Det är så många frågor jag har, så mycket jag har tänkt på och så jävla mycket mer jag inte fattar. Men är allt förutbestämt? Hur hade det varit om vi alla hade visst när vi skulle dö, när vi skulle möta våran kärlek eller om vi ens blir att möta den ena man vill dela livet med?