Tandläkaren. Halva mitt liv har jag känd ett hat mot tandläkarn. Det värsta har alltid varit innan jag har åkt dit. Jag sitter och plågar mig själv med tanken på att sitta i en obekväm stol i 45 minuter. Och det värsta är - jag vet att dom 45 minuterna kommer att göra ont. Sitta och gapa så länge är fan inte bra. Tiden efter känner en sig som en funktionshindrad som dreglar och som inte har alla hus hemma. Detta har jag känd helt tills idag! Idag var det endast sprutan som gjorde ont, eller det gjorde inte ont, det var bara lite obekvämt. Jag är friad från min endaste objektiva rädsla - tandläkaren.