I dag tar man allt förgivet. Pengarna är något som kommer flygande från ovan, kompisarna hämtar man på posten och maten bara är där. Så himla bra vi har det men fortfarande så söker vi efter mer och mer. I går hade vi föreläsning om Latinamerika och det fick mig att tänka på så sjukt mycket. T ex Bolivia, de är rika på mineraler såsom guld, men så litet som 2% av vinsten stannar kvar i landet. Kaffe är också något de flesta av oss njuter varje dag, och naturligt är det ju så att de länder som t ex odlar kaffet också borde vara de länderna som står igen med merparten av vinsten, men så är det inte.

"En kopp kaffe på ett kafé i Europa är jättedyr! Men de som dricker vårt kaffe har nog igen aning om allt arbete som ligger bakom. Från den lilla plantan som bonden sätter och måste ta hand om varje dag i tre år innan den ger frukt, till kaffebären som ska plockas, rensas, torkas, skalas, fraktas, förädlas och rostas... Fatta hur mycket jobb det innebär för en familj! Tänk dig en kvinna med ett barn i magen, ett på ryggen och ett vid handen, hon måste ändå ut i den stekande solen på fälten. Nej, jag tror inte att de som dricker kaffet vet hur många arbetstimmar som ligger bakom den där koppen. Om de visste det så skulle de väl vara beredda att betala lite mer, så att fler människor kunde få schysst betalt för sitt kaffe.”

Samtidigt som kaffeodlarna förlorade upp till 70 procent av sina inkomster på fem år så ökade Nestlé, Kraft och Sarah Lee tillsammans sin vinst på kaffet med minst 190 miljarder kronor mellan 2000 och 2001.

Varför dissar man de som bryr sig, och är med de som inte bryr sig?